Min dröm var under en lång tid att utbilda mig till fastighetsmäklare. Det gjorde jag senare verklighet av och pluggade sammanlagt tre år till fastighetsmäklare innan jag kom ut på arbetsmarknaden. Jag visste givetvis med mig att arbetet som fastighetsmäklare ger en provisionsbaserad lön, men under studietiden såg jag inte detta som ett problem – tvärtom trodde jag att det var inom denna bransch som jag skulle tjäna storkovan. De första månaderna på jobbet som fastighetsmäklare höll jag verkligen modet uppe även om det inte gick så bra. När så studierna skulle börja betalas av och jag fortfarande inte fått grepp på arbetet blev jag lite nervös. Branschen är tuff och det gäller att ta för sig om man ska klara sig som fastighetsmäklare. Det var visst inte så att man tjänade hundratusentals kronor på en försäljning. Som ny fick jag ta mig an de mindre affärerna och med en provisionslön som skattas på blev det inte många tusenlappar som jag lyckades skrapa in per månad. Jag ville dock inte ge upp, men var tvungen att ta ett till jobb vid sidan om för att klara av räkningarna. Efter ett år av dubbelarbete förstod jag att situationen var ohållbar och bestämde mig till slut för att sadla om. Jag vill inte tala ner yrket och tror verkligen att man som fastighetsmäklare kan tjäna bra. Det gäller dock att vässa armbågarna.

Efter en lång tid med bilen avställd kom vi fram till att vi skulle börja använda den igen och det är alltid en hel del att stå i när man vill ta ut bilen. Denna gång var det raka vägen till däckfirman i och med att däcken vi hade på bilen var allt annat än godkända. Det var nog en av orsakerna till att vi ställde av bilen som jag minns det. Väl nere på verkstaden skrattade de nästan åt våra däck som påminde om en slät och bland yta. Som tur är bor vi inte så långt bort så det var inte någon längre sträcka vi avverkade för att komma dit.

Det är viktigt att ha bra däck om man skall kunna vara säker när man är ute och kör. När vi fått ordning på allting med bilen skall vi ut på en bilsemester med våra nya däck. Det skall bli underbart att få köra bil igen vilket jag saknat under det senaste året. Även om det ofta går att åka spårvagn kan man aldrig komma ifrån att det är väldigt fint att kunna köra till affären eller ta sig ut i naturen under vackra dagar och nätter. Nästa vinter skall vi ha dubbfria däck har vi kommit fram till. Jag tror inte jag testat någon bil med dubbfria däck så det blir en upplevelse. Innan dess blir det dock en hel sommar vilket känns som en underbar tid att se fram emot med tanke på kylan under årets kalla del.

Det var fest och en ganska blöt tillställning vilket innebar att det såklart förekom olyckor. Inte något värre direkt, men det hände att en person jag inte kände, skulle dansa på en stol och trillade rakt i kaffebordet. Det såg rätt kul ut från var jag satt, men sedan visade det sig att han skadat en av sina tänder i kollisionen med inredningen och vi försökte febrilt komma på var man kan hitta en tandläkare akut. Det borde ju finnas en och annan akut tandläkare i Stockholm, men när man väl skall ha tag i någon för akuttandvård kommer man sällan ihåg vart man skall ringa. Jag minns inte riktigt hur det gick, men jag har för mig att någon kom och hämtade personen och att det hela löste sig. Nu mår han bra i vilket fall com helst.

Det surrade omkring mig. Jag var livrädd. Allergisk var jag inte men jag har alltid haft en större allergisk reaktion än andra mot bett och stick, så när jag nu stod vid min morfars stora kupor var jag vid behov av nya underkläder. Surrandet blev bara värre desto närmare jag klev. Jag hade bestämt mig redan innan jag börjat närma mig, jag skulle inte fega ur. Min vilja var av stål. Läs hela artikeln här!